Trasmatta

Det går upp och ner på livets randiga trasmatta...

Fick höra att en kusinupp i norra Finland (ingen som jag känner mer än till namnet) dog i natt. Hon hade haft bröstcancer men behandlats, vid en kontroll visade det sig att cancern var tillbaka, hade spridit sig till ryggen, lungorna osv och då gick det fort... rasande fort, hon fick några dagar/veckor till låns.

Hon hade inte ens fyllt 50år, ska man då inte ha en 30-35år kvar att leva?

Ska föräldrar behöva överleva sina barn?

Ska man inte få njuta av vuxenlivet när barnen blivit "stora"... hon som hade ny kärlek och allt?

Det ställer en hel del frågor och vad lär vi oss av detta?

Ta inget förgivet - lev här och nu - stanna upp och känn efter hur det känns just nu, flera gånger om dagen,

- låter ju så lätt men är svårare än man tror. Öva, öva, öva