Rastlösheten börjar komma

Idag vaknade jag på bättre humör och skulle precis gratulera bästisen Carin på namnsdagen men hon hann nämna att hon hade namnsdag före mig... Grattis ändå!
Igår riktigt kröp det i kroppen, funderade ett tag på att åka in och jobba idag men det räckte med att åkte in en sväng till Bålsta centrum så släppte det och "attacken" gick tack och lov över. Tänk att det alltid blir såhär när semestern nalkas mot sitt slut.

Jag måste verkligen försöka att komma ihåg vilken härlig sommar/semester jag haft i år, vädret har verkligen varit toppen och jag har försökt att inte fara runt så förbaskat och skapa en massa måsten. Det är väl resultatet av nån slags 40årsinsikt. Denna bilden ska få hjälpa mig att minnas sommaren och att ta det lite lugnt!

Varför lämna hemmet under den härligaste tiden? De flesta säger att det är enda sättet att kunna koppla av men i år gav jag mig faktiskt den på att försöka ta det lugnt och jag har lyckats ganska bra, särskillt som jag ser hur andra i min omgivning fortfarande far runt och prickar in aktiviteter som avlöser varandra under de få semesterveckorna man har sedan finns det andra som väntar på att få komma vidare där det finns andra faktorer som bromsar dom i tillvaron. Ingen avundsvärd semester men har man chansen att kunna påverka ska man ta den!
Visst har vi hunnit med en massa; farit runt, fått besök etc men under kontrollerade former.
Men nu plötsligt inser jag att jag hinner nog inte läsa alla böckerna som jag planerade att ha läst i sommar, vad blev det av köks-bytar-planeringen och vad hände med allt målande som jag hade tänkt hinna med? Jag bara får en massa nya tokiga ideer och inget blir gjort idag heller...