Tiden stannade precis

Mamma ringde precis. Läkarna hade hittat en fläck på hennes lunga som skall undersökas och det omgående...

"Vad tyst det plötsligt blev"

Ska man vara tacksam eller oroligt för deras besked?

Jag väljer att vara tacksam. Förhoppningsvis så vill dom snabbt förhindra tillståndet för att minska ner på patientoro och sjukvårdskostnader i längden. Ja, så ska jag tänka!
Vi har verkligen varit förskonade men nu har min morbror cancer på fler än ett ställe i kroppen, det upptäcktes i lungorna, min morfar dog av lungcancer... Är det månne ärftligt? Ska man själv börja oroa sig och när?

Jag som satt brevid Monica i sporthallen förra torsdagen och väntade på att ungarna skulle bli klara med fotograferingen och undrade tyst för mig själv hur det kändes att som hon plötsligt blivit "mamma-lös" när hennes mamma gick bort alldeles för tidigt av i princip en influensaattack . Vad jag inte visste var att min mamma samma dag var på lungröntgen...Min fina mamma...

Jag frågade inte ens hur hon mår...hon måste vara jätteorolig och gått senaste veckan och funderat en massa. Klart hon måste vara både bekymrad och ledsen, Älskade mamma.

Men för helvete, det här duger inte, jag skulle ju vara tacksam hade jag ju bestämt mig för. Tacksam å hennes och mina och mina barns vägnar! Just det, det är dags att skärpa till sig! Än är det långt kvar till nån ställer ut tofflorna för gott i denna släkten.

Nu fick man perspektiv på tillvaron igen...