Gör goda gärningar!

Jag har upptäckt att goda tankar är inget man ska slå sig för bröstet med utan det är goda gärningar som man måste göra som verkligen ger nåt... - till mottagaren men även till mig!

I måndags när jag och Olivia varit och hälsat på lilla tant Maria, suttit och fikat, pratat läst lite dokument med henne, så konstaterade vi båda att vi mådde så bra efteråt. Vi bägge gladdes åt att ha gjort en ensam människa lite gott att kunnat ge av vår tid. Visst är det rent egoistiskt - för jag tror att jag att mitt välmående egentligen är större än tantens. 

Tänk att förutsättningslös bara ge till någon egentligen helt okänd medmänniska, av din egen tid - helt fantastiskt egentligen.  Jag vet också var det kommer ifrån miona största inspirationskällor är:  mamma som är en fin förebild, alltid på de svagas sida (vi har bl a firat jul med krigsflyktingar i vårt hem)  och min bästis Carin är den mest omtänksamma och snälla person du kan tänka dig... 

Så min uppmaning är  - börja göra goda gärningar! De ger en rena endorfiner rakt in i njutningscentrum i hjärnan (bevisat) - rena rama kicken faktiskt.

En god gärning startar kanske en lång kedja av goda gärningar, den du hjälper idag är förhoppningsvis en som i morgon är stark nog att hjälpa någon annan... 

det gäller att öka sin egen och andras medvetenhet om vad en snöbolls effekt av en god gärning faktiskt kan ge - helt egoistiskt också - en kick till ett rikare liv.

So pass it on.... starta idag du med, bli volontär på kickar!

Konstaterar att min man nog är en "kicker": försöker att göra kommunen, länet och samhället i stort till en bättre värld för alla... det är nog det jag gillar och uppskattar mest - en vilja,  att ändra och påverka! Människor med ett driv, en passion är ju intressantast eller hur? Dom är nog också lyckligast...