torsdag, november 30, 2006

Favorit Julkaka!

Bara en endast kastrull att diska...inget vispande... och håller länge, mycket bättre kan det inte bli..., jo den är god också!

Till en stor Julkaka:
250 g smör
12 torkade aprikoser i småbitar
2 dl socker
3 ägg, ett i taget
4 dl vetemjöl (inget bakpulver)
3 dl russin
200 g mandel ( el hälften valnötskärnor)

Smält smöret över svag värme i en rymlig kastrull. Låt svalna lite.
Klipp aprikoser i småbitar. Smörj och bröa en rak brödform på ca 2liter.
Värm ugnen på 150 grader.
Rör ner sockret i smörkastrullen, knäck ner ett ägg i sänder. Rör om kraftigt mellan varje ägg.
Blanda ner mjölet samtidigt med russin, aprikosbitarna och hela mandlar/valnötskärnor.
Rör ihop smeten så att den blandar sig ordentligt och det inte finns kvar några "mjölfickor". Lägg den tunga smeten i den smorda formen .
Grädda kakan i nedre delen av ugnen i 1 timme och 20 minuter.
Stjälp upp och låt den kallna under formen. Slå sen in den i folie. Den behöver minst två dagar för att mogna till rätt smak och konsistens.

Den håller sig länge, minst en månad.
Så wow, tänk vilken bra present att ge bort i jultid: så hem och baka i helgen!

Nu väntar vi bara på snö...det är ju snart 1:a advent!
Dags att ta fram ljusstakarna!

onsdag, november 29, 2006

Håll nu tummarna!

Jag har ett viktigt möte på fredag.... mer törs jag inte säga.

I går målade jag en kopp på målarkursen, typiskt att det lossnar sista gången innan juluppehållet.

Idag har Mamma och Göran en sista vecka kvar på Kanarieöarna, +25 och sol... man skulle ju lätt kunna byta omgivning och väderlek med dom.

Hoppas dom har det superbra, det ska bli kul att höra.

Det händer en hel del detta året, mycket bra saker också så håll tummarna!


söndag, november 12, 2006

Emilias homecoming party i Västerås


Nu har "Mini" kommit hem från ett år down under in Australia.
Fräscheten själv... Detvar kul att få träffa henne igen samtidigt som man märker hur vansinnigt fort ännu ett år har gått.
Det var smarrig buffé som serverades hos mamma och lägenheten var i princip full innan vi fick vända hemmåt.
Albin hade ett viktigt kalas att gå på.


Idag har vi firat Farsdag, frukost på sängen, lite egenhändigt gjorda lerfigurer, fina kort och en bok: "Sucka mitt hjärta men brist dock ej" av Mark Levengood. Ska innehålla lite fyndiga texter att skratta åt.



onsdag, november 08, 2006

jag blir så trött...

  • på att behöva skrapa bilrutor igen
  • köpa nya vantar till barnen
  • plocka upp mössor och vantar i hallen
  • idiotier till arbetsuppgifter
  • agera portvakt till katterna
  • hitta på nåt att laga till dagens föda
  • mörkret
  • att vaccinera två katter kostar 700kr
  • människor som inte ställer upp för sina barn
  • fullsatta tåg när man ska resa ända till slutstationen
  • att alla har så förbaskat mycket att göra
  • på att prioritera
  • så trött på att vara trött...

söndag, november 05, 2006

En riktig familjesöndag - så här vill jag ha det!

Vaknade "sent", drack lite kaffe, fixade lite här hemma medan Pyry åkte och blev intervjuad i finska radion och handlade lite på hemvägen. Klockan 12 hade vi "stor-träff" på Åbergs Museum och åt en god lunch och barnen hann leka medan vi vuxna fikade och pratade.


Det var Mamma och Göran en trevlig herre från Långshyttan

och sen var det Carin och Lars och hans fina flickor Ellen och Sara,
Curry fick vackert vänta i bilen...


Tänk att ha en sån härlig "sista dagen före arbetsdag".... toppen!

lördag, november 04, 2006

Tallin - en mardrömsresa i två akter!

Akt ett
Vi tar en mini-höstlovs-semesterresa till Tallin, det blir kul för oss alla att komma bort från vardagsstressen. Sagt och gjort...
Vi hade bokat resa onsdagen den 1 november en extra hotellnatt i Tallin och hemkomst lördag förmiddag. Pyry blev tvungen att jobba på onsdagenså vi skulle mötas i Frihamnen, barnen och jag skulle ta Tallinbussen som startat i Mora och skulle gå från Bålsta kl 15.30.
Onsdagen startade med snöoväder!!! Leif vår snälle granne körde ner barnen och mig till centrum, vi väntade på Tallinbussen... äntligen kom den en ½ timme sent. Sen började eländet...trafikkaos med olcykor och massor av stillastående fordon praktiskt taget hela vägen in till stan, all extra tid försvann och som tur var hade jag telefonkontakt med Pyry som stod i terminalen och förde vår talan. I bussen fanns många människor som skulle åkte redan kvällen innan men fått vända långt tidigare för deras skulle så var det inte roligt att klockan närmade avgångstiden och våra barn var allt annat än glada och den stackars chauffören som endast kunde estniska försökte göra sitt bästa.
1½timme efter utsatt avgångstid ringer Pyry och säger att "Nu är det kört" båten har lämnat kajen och vi i bussen befinner oss på Sveavägen. Suck. Det var bara att kasta sig av med barnen , ta sig till centralstationen och försöka komma på första bästa tåg hemåt. All tågtrafik stog still pga frusna växlar! Strax före 22 kommer vi på första tåg åt rätt håll som går till Kungsängen och det fanns inget val, det var bara att åka med. Jag försökte förgäves få tag i en taxi men det fanns INGA bilar var det enda besked jag fick det var bara att ringa Leif och då kände vi hur mycket kan man egentligenbegära av sina grannar för endast en idiot beger sig ut i detta snöoväder.. men han kom och vi kunde komma hem! Tack för det.

Akt två
Pyry bokade om vår resa, vi förlorade hotellövernattningen men fick måltidskuponger istället. Vi tog det säkra före det osäkra och åkte i god tid med buss, pendeltåg, tunnelbana och buss igen till Frihamnen. Vi incheckningen bad Pyry om passen.
PASSEN, låg kvar i den väska jag packade ur för att ta en resväska med hjul. Utan pass ingen resa! Nu hade vi drygt 2tim och 40min innan avgång! Pyry kastade sig iväg och begav sig till centralen, hann precis på ett regionaltåg mot Västerås. JAg ringde till varenda granne som jag kunde komma på och fick då napp hos Christian (en räddande ängel, tusen tack!) som rusade hem till oss, hämtade passen och lånade vår bil och mötte Pyry på perrongen i Bålsta station och där hade han tre minuter till godo innan pendeltåget gick till stan, där tog han en taxi och vi hade 20 minuter till godo innan m/s Victoria la ut från kajen med oss ombord på väg mot Tallin.... Jag vet nog ingen som kämpar så hårt för sin familj som våran Pappa! Tack för det!
sa jag att Leif ringde med panik i rösten att han precis sett någon köra iväg med våran bil :-)

Tallin.... för övrigt kan man både ha och mista...fast nu är jag nog lite färgad av allt eländet.
Totalt antal besökare:
Besök denna månad:
Besök denna veckan:
Besök idag:
Besök online: